Idag försökte jag ordna med mitt Photoshop vilket tyvärr inte gick nå bra så jag fick ge upp efter en hel del fipplande. Får försöka igen nån annan dag. Jag ville ha det i ordning så att jag kunde layouta och redigera min cv. När jag hade hållit på med PS i nån timme utan att lyckas och gav upp så hade min motivation för att söka jobb dykt i botten så jag satte mig med WoW istället.

Vilket ju var väldigt trevligt att göra det tillsammans med flickvännen. Lite senare så tog jag en promenad till affären. På vägen hem slog det mig vad som gör att jag har så svårt att varje gång komma igång att söka jobb och få iväg en uppdaterad och okej cv. Jag får något som jag antar att man skulle kunna kalla ångest. Ångest för vad? Ja det är väl 10.000 kronors frågan.

Ganska snabbt efter det kom jag på mig själv med att inse att det var för att jag har inte direkt något att visa upp i mitt cv. Jag har inte några avslutade utbildningar och inget papper på att jag kan någonting. Personligen tror jag ju att jag kan och visar upp att jag är duktig på saker och när man väl får lära känna mig ett tag så finns det potential. Men det hjälper ju liksom inte när man söker jobb och en arbetsgivare får in X ansökningar till sagda tjänst och typ X-2% har mycket bättre cv än mig. Framför allt då i form av mer utbildning och erfarenheter. 1.5% av de övriga ligger väl på samma nivå som mig och 0.5% under min nivå.

Detta är nog inte det enda som gör att jag känner ångest eller vad man nu vill kalla det. Jag har på senare tid känt att jag inte har något direkt mål med livet, ingen ambition för att bli nåt eller egentlig "Det vill jag bli när jag blir stor". Jag har mer yrke y eller z vore väl ganska roligt och häftigt att jobba med. Sen så känner jag ganska mycket att jag vill ha ett jobb bara för att få mer pengar i fickan, inte för att det är något jag kan tänka mig att göra ca 25% av resten av mitt liv.

Det hela hjälps liksom inte av att de jobb jag har haft på senare tiden har inte gett mig något i form av pengar i plånboken. Det har snarare kostat mig en massa att jobba. Det är otroligt demoraliserande. När man går på soc. och får ett kortare jobb så förväntas man att fortsätta leva på socialnormen under tiden man jobbar. Trots att man får ökade utgifter, oavsett om man snålar som fan och tar med egen mat i matlåda till jobbet eller ej. Jag äter liksom större portioner mat när jag arbetar med tanke på att jag bränner mer energi vilket ju gör att min matbudget blir dyrare när jag arbetar även om jag äter billig mat som jag har tagit med hemifrån.
-I'll have what she is having.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

This is something I have been wondering for a long time, all the way back to my education two years ago, where we talked about it. Constantly I get reminded about it.    I feel that my family is not valid as a family. My family consist of me and ...

In our debrief groups we started of with talking about how we felt at that moment. We went on to talk about some scenes we wanted to share with each other, then we talked about what we will bring with us. I will definitely bring back the lottery of d...

    Something I forgot in the last blog post to mention is I will only talk about character name in these blog-posts. Since it is my and Lester’s story I will not elaborate too much away from our story, the other stories are not mine to tell...

I will write this recollection of the 2015 of the larp Just a Little Lovin' (JALL from here on) so that all my non Swedish friends can read this.   JALL was a larp set over three 4th of July parties and the morning after in the lgbtq world of New...

Varför måste saker falla sönder när det gick så bra. Varför kan de jag håller av och älskar bara inte få må bra för?   Jag får ännu längre till mina älsklingar och jag står snart utan boende. Sen vet jag inte vad som händer med jobb efter januari...