Jag har ibland funderat varför människor blir gamla och bittra? Till viss del min morfar men även andra. Jag jobbade över tre dagar som personlig assistent till en kvinna för 2.5 år sedan och hon var riktigt bitter på livet och jag skulle nog gissa till viss del på sig själv också. Inte bara dessa, jag tycker att man verkar stötta på bittre äldre (ja framför allt äldre, inte bara) även ute i samhället och på tv. Jag har under längre tid funderat på varför man blir bitter.

Jag tror att jag börjar förstå vart bitterheten kommer ifrån. Själv funderar jag på om jag är på väg ner i bitterhetens fördömda träsk? Jag som arbetslös söker jobb efter jobb efter jobb utan att få det eller komma på intervju. sen så bråkar jag med myndigheter samtidigt som jag får vrida och vända på varje krona. Jag får ångest när jag måste köpa nya saker som en vanlig arbetare skulle rycka på axlarna åt och bara köpa för det är ju klart att man måste köpa nya strumpor när de går sönder och inget mer än att reflektera över det. Medan jag noterar att jag har hål i strumporna och slänger dem och konstaterar "Fan jag måste ha nya strumpor, det kostar en massa pengar".

Jag tror att det är en kombination av dessa saker som gör att man sakta men säkert blir bitter på livet.

-It's not going to happen again. This is the last time. Right Arnie?
-It's the last time.
-Okay. Let's go.
-But I want to go back up there again.