Jag blir glad när jag läser om mina vänners framgångar och lycka. Framför allt då för vänner som har haft det grymt jobbigt och tungt. Men varför ska jag nästan direkt efter att jag blir lycklig för mina vänner känna ångest för att de sakerna ligger så långt bort från min värld. Jag blir liksom deprimerad över min egen situation också. Varför kan jag inte bara bli lycklig. Varför ska det andra komma också? Kan jag inte bara få vara glad för mina vänner och få ångesten, om jag nu måste få den, en annan gång.

Nyligen läste jag om ett par som har skaffat sig ett hus och jag blir riktigt glad för deras skull. Men direkt efter att jag har fått lyckokänslan så känner jag ett hugg i bröstet över att jag måste vrida och vända på mina pengar för att min inkomst som är på strax under en normal månadslön ska räcka ända till i mitten på november. Jag kan liksom inte bara få känna lyckan över mina vänner eller medmänniskor. Det stör mig och gör mig arg.

- You killed my doggy, you bitch!
- You broke my microwave, you crazy fuck!

Då min partner har flyttat till fastlandet för att studera kommer det bli lång tid mellan gångerna vi ses. Nu är det lite drygt tre veckor sedan vi sågs. Jag saknar henom även om vi pratar varje dag via telefon, skype eller liknande. Det är liksom inte samma sak närheten saknas att få kyssas att få känna värmen och närheten. Att få känna doften.

Undra om det skulle vara lika jobbigt om jag hade någon annan jag kunde träffa under tiden? Som jag också skulle älska alltså. Antagligen skulle det göra att känslan inte vore lika stark. Hoppas att min partner kan hitta nån på fastlandet som hen kan bli kär i. Det skulle göra mig lycklig.

Jag hoppas och tror att min partner känner lika dant. Självklart skulle jag sakna hen med. Men kanske inte lika mycket för just närheten som sådan, utan antagligen bara för hens närhet och för hens kärlek och personlighet.

-Do you love making love to me?

-Yes

-More than peanut butter?

-Yes. Much more.

Det här ämnet har jag länge funderat på att skriva om. Jag har varit lite kluven om jag skulle lägga upp det på på den här bloggen eller blogga om det på annan plats. Jag beslutade mig för att i slutändan att blogga om det här. Varför jag funderade på att lägga den på annat håll var för att det kanske finns vänner som inte vill läsa om det. Men då får ni väl sluta läsa nu då. Nu har jag varnat er.

BDSM är en förkortning som utläses Bondage, Dominans, Submission/Sadism och Masochism.

Bondage är att bli fastsatt på olika sätt, så som t ex bindas, binda, kedjor, bojor. Vissa skulle säkert hävda att burar faller in här under. Jag vet inte om jag skulle säga det men antagligen faller det in här under.

Att bli bunden och sedan bli lekt med är väldigt frisläppande och avslappnande. Även om det rör sig om att jag blir retad och inte får som jag vill.

Att binda och få leka med en partner ger känslan av kontroll och makt att få reta sin lekkamrat att få se hur hen njuter. Att ha hens njutning i mina händer. För mig så touchar det här mot dominans i och med kontrollen.

Dominans är att förskjuta makten från en person till den andra. Att överlämna kontrollen till sin Dom. Observera att jag säger lämna över kontrollen, det är den undergivna som lämnar över kontrollen till den dominanta. Om den dominanta tar kontrollen utan tillåtelse och utan att den undergivna vill så är det en våldtäkt. Tänk på det. Det är otroligt viktigt.

Makten du får till låns som Dom är upphetsande och härligt att känna makten och kontrollen över en annan person. Att ha en ug(undergiven) som gör det du vill och gör det för din njutning.

Submission eller underkastelse är den personen som lämnar över kontrollen till en Dom. Att lämna över kontrollen kan, på liknande sätt som det är att bli bunden, bli väldigt befriande. Att få lyda utan att själv behöva ta besluten eller vad som ska göras.

Spelet mellan en Dom och en sub/ug är för mig just ett spel. Det får för min del gärna flyta in i vardagslivet också men det är ett spel och en lek. Ingen står över den andra och ingen är mer värd än den andra. Det här är ömsesidig lek.

Sadism är att få njutning av att tillfoga någon annan smärta.

Masochism är att njuta av att få smärta tillfogad sig.

Så ofta leker en sadist och en masochist väldigt bra ihop. Det är en härlig känsla av att förskjuta makten mellan de olika parterna. Dock är det fortfarande väldigt viktigt att komma ihåg att det måste ske med bådas medgivande. Annars blir det igen våldtäkt eller misshandel.

När jag ändå pratar om BDSM så ska jag väl också prata om två av de stora andra delgrupper som finns som ofta förknippas dit och det är fetisher och kinks/kinky.

Ordet fetish betyder egentligen att det är något du måste ha närvarande för att du ska kunna bli sexuellt upphetsad. Har du en fetish för klackskor så kan du inte bli sexuellt upphetsad om inte du eller kanske din partner har på sig ett klackskor, men du kanske också blir sexuellt upphetsad om du ser ett par snygga stilettklackar på stan.

Medan en kink är något du blir sexuellt upphetsad av och som du gärna kryddar ditt sexliv med, så som t ex Bondage och dominans eller för den delen läder eller vatten.

Kinky brukar ofta vara ett samlingsnamn på de saker som anses vara sexuellt avvikande så som BDSM och liknande. Ofta används det tyvärr nedsättande. Själv tycker jag väldigt mycket om ordet kinky, det är beskrivande och är något att stå för.

Jag tycker också att det är vanligt att många tycker att det är udda och ovanligt med BDSM medan de i samma andetag berättar att de låser gärna fast sin partner med fluffiga rosa handbojor i sängkanten medan de har sex och kanske smiskar varandra lite med handen på skinkan. Det är BDSM all BDSM måste inte innehålla läder, piskor och avancerade sexmöbler.

När vi pratar om udda(gillar egentligen inte ordet men jag tror att jag enklast får fram vad jag menar så) sex så finns det så otroligt mycket så att jag inte tänker ta upp allt här. För mig är de två viktigaste sakerna att skada inte varandra och skydda er. En STI är inte roligt och det finns en chans att få en dödlig obotlig sjukdom, så använd kondom. Det jag menar med att inte skada varandra är inte att ni inte får piska varandra om ni vill det utan jag pratar alltså om sådant som skulle skada varandra permanent oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

Om någon skulle ha några funderingar så får ni gärna höra av er till mig så svarar jag gärna på fråger eller träffas och pratar om det.

Kom ihåg att båda(alla) parterna måste vara med på det. Alltså ska inte en person tvingas in i en BDSM lek oavsett om personen vill vara sub eller Dom. Du har ALLTID rätt att säga nej, även om du förväntas att vara den som bestämmer. Du kanske inte vill leka idag alls, då har du det valet. Det är ditt val och ingen annans val, kom ihåg det.

If I take you from behind
Push myself into your mind
When you least expect it
Will you try and reject it
If I'm in charge and I treat you like a child
Will you let yourself go wild
Let my mouth go where it wants to

Jag har fått under senare tid idéer till en massa saker att blogg om. Vet bara inte varför jag inte har tagit mig för att blogga om dem. Men något jag planerar att försöka komma mig för att blogga om är:

X saker jag vill göra innan jag dör.

BDSM

Kärlek

Närhet

Saknad

Poly i udda sammanhang

Leta jobb

Vet inte riktigt vilken jag ska börja med eller hur för den delen. Kan väl i och för sig börja med den sista då det var den som nyss ploppade upp i huvudet på mig, alltså det här med att leta jobb.

Jag satt nyss och skummade igenom platsbanken och lite andra ställen där lediga jobb läggs upp. Något som slår mig är hur lite jobb det finns generellt. På hela Gotland finns det i platsbankens databas 51 lediga jobb då sträcker det sig tillbaka till 4 maj. Vilket låter som många jobb. Men om vi ska vara realistiska, hur många kan ens en välutbildad söka av dem? Flest lediga jobb (12) ligger inom hälso- och sjukvård. Då är det blandat mellan allt ifrån optiker till tandhygienist och distriktsläkare och sjuksköterska. Det verkar resultera till att en person som jobbar som läkare har 3 arbeten att söka. Då har de ändå en lång utbildning att luta sig tillbaka på. Lärare är det det behövs näst mest av här på ön och då är det 7 stycken. Vilket då är spridda på olika ämnen och åldrar. Det slutar med att om du har rätt inriktning och ämne så kan du söka 2 jobb.

Till det här har platsbanken tagit bort den fina sökfunktionen att kunna söka efter arbeten utan krav på utbildning. Vilket gör att det är ännu svårare för mig att hitta ett jobb. Jag får liksom ångest och mindervärdighetskomplex eller nåt sånt när jag surfar in och börjar spana efter jobb. Jag letar runt en stund väldigt ofta. Har jag tur har det kommit in 2-4 jobb sen igår. Vilket oftast inte är något jobb jag kan söka.

Min ångest kommer över att jag känner att jag inte har något jag kan söka med. Då säger genast de flesta som känner mig något i stil med ”Du är ju underbar du har ju så lätt att få kontakt med människor och du är en bra person. Det är klart att de anställer dig.” Hur mycket jag än uppskattar att mina vänner och bekanta som känner mig säger det så hjälper inte det när jag skickar in en CV. Även om det står med det där så finns det inget i CV:n som bevisar att det stämmer på mig och eftersom jag inte har något att backa upp det med i form av kunskap eller andra kvalifikationer som de behöver för jobbet så hjälper inte det. Sen när jag lyckas hitta ett ställe som går att söka jobb på där du inte behöver någon utbildning eller liknande så blir det, om jag får ett svar, något i stil med ”Tyvärr har vi ingen plats nu, det är till och med så att vi skär ner och behöver kanske avskeda. Men vi kan behålla dina papper” Dock så hör jag aldrig någonting mer av dem. Hör jag av mig själv igen till dem när det börjar närma sig högsäsongen igen då får jag till svar att antingen ska de inte ha några alls eller att de tar in de som jobbade förra året.

Det känns hela tiden så hopplöst att leta jobb. Nej det är inte bara på ön utan det är lika dant på andra ställen i Sverige. Jag har sökt en del andra jobb utanför ön också. Ja jobb som jag har en realistisk chans att få. Över 95% av de jobben får jag inte ens standard svar 1A tillbaka med ett nej. Jag vet liksom inte hur jag ska gå vidare i mitt sökande efter ett arbete. Det enda jag kommer på är att göra samma sak som jag har gjort tidigare år, även om det varit fullständigt fruktlöst, och ta en bunt CV i handen och gå runt till en massa företag och lämna dem på måfå.

Lägg till detta en ångest eller vad ni nu vill kalla det över att jag har ingen passion för vad jag vill göra med mitt liv. Jag känner inte att vad kul x skulle vara att jobba med. Hittar jag någonting som verkar intressant så verkar det alltid vara som om det finns gigantiska käppar i hjulet som heter ekonomi som gör att det inte går att lösa.

Hur hittar jag något som jag själv kan ha passion för som jag kan känna är värt att sträva efter och inte bara något som kommer att vara jag vill ha ett jobb så att jag kan få ett drägligare liv.

-My job consists of basically masking my contempt for the assholes in charge, and, at least once a day, retiring to the men's room so I can jerk off while I fantasize about a life that doesn't so closely resemble Hell.