Alla inlägg under oktober 2011

Av Frojd - 22 oktober 2011 16:15

Jag såg just en snutt av Operahs sista show. Där pratar hon om att hitta och följa sitt kall. Det är något jag har tänkt och fundera på länge. Hur hittar jag det? Vart finns det och framför allt vad är det?


Jag önskar jag visste och hittade det, så att jag kan hitta något jag är bra på och som jag finner passion i och tycker är värt att syssla med.


-You know fathers don't like to admit it when their daughters are capable of running their own lives. It means we've become spectators. Bianca still let's me play a few innings - you've had me on the bench for years. When you go to Sarah Lawrence, I won't even be able to watch the game.
-When I go?
-Oh, boy. Don't tell me you changed your mind. I already sent 'em a check.

Av Frojd - 19 oktober 2011 20:33

Jag gjorde ett personlighetstest idag på nätet. Ni kan väl säga hur väl det stämmer. Kolla gärna in testet själva på: http://psychcentral.com/personality-patterns/


Friendly

You would rather hang out with others than spend time alone, and you'd far rather be doing something with your friends than just sitting around. You're happy in a crowded room, club, stadium, or auditorium.

You're not a private person who is ill at ease in a group; you don't view excessive socializing as a waste of time.



Innovative

You come up with a lot of ideas; if one doesn't work out, there's always another waiting in the wings. You often have interesting solutions to difficult problems. You're practically a one-person brainstorming session.

You are less interested changing the world than in dealing with things as they are. Unlike those who spend all their time trying to solve problems, you prefer to zero in on things that work and stick with them.



Aesthetic

You appreciate art, beauty, and design; you know that they are not superficial but absolutely crucial to living the good life. You have good taste, and you're proud of it. Those with a high score on the "aesthetic" trait are often employed in literary or artistic professions, enjoy domestic activities — doing things around the house — and are enthusiastic about the arts, reading, and travel.

You don't think it's pretentious to be moved by art and beauty. You're not one of those who believe it doesn't matter what something looks like as long as it does its job.



Sympathetic

You have a knack for knowing what's going on in the hearts and minds of those around you, without their having to tell you explicitly. People tend to turn to you with their problems because they know you care, and that you will likely offer good advice and a helping hand.

You do not feel that people with sad stories are just looking for attention, or have brought their problems upon themselves.



Upbeat

You enjoy being around others and others enjoy being around you. You have a "live and let live" attitude; because you know that no one's perfect, you are forgiving and happy to give the benefit of the doubt.

You don't feel the need to be controversial or express contrary opinions all the time. You see no reason to go around rubbing people the wrong way.



Creative

You are good at solving problems, coming up with original ideas, and seeing connections between things, connections that most other people miss. People with a high score on the "creative" trait often are employed in such fields as finance and scientific research, and enjoy avant garde and classical music as well as literary fiction and scholarly non-fiction.

You do not shun abstractions and concepts in favor of the concrete and tangible.



Sociable

You are a people person. You're much more likely to be found in the middle of a crowd than home alone. When there's a good time to be had, you're likely to be having it.

You are not necessarily happier when you're by yourself, and would not choose to be home alone rather than, say, in a crowded club with your friends.



Arbitrary

You believe life can be fairly random, and trying to impose a tight little grid on it is a waste of time - your conclusion: relax. Things will work out (or not). No need to get ultra-logical about everything.

You do not believe that everything has a logical explanation or that every problem has a logical solution.



Reckless

You tend to give in to your impulses and indulge your cravings. Rather than fight your emotions, you often do what comes naturally, which means occasionally overdoing it, sometimes even embarrassing yourself.

You are not good at resisting temptation and avoiding overindulgence; you are not the kind of person who doesn't regret anything you said or did.



Original

You are constantly coming up with new ideas. For you, the world as it exists is just a jumping-off place; what's going on inside your mind is often more interesting than what's going on outside.

You don't feel that the road to success is to be a realist and stick to the program; you never stop yourself from coming up with new ideas or telling the world what you're thinking about.





-There's a tiny door in my office, Maxine. It's a portal and it takes you inside John Malkovich. You see the world through John Malkovich's eyes... and then after about 15 minutes, you're spit out... into a ditch on the side of the New Jersey Turnpike.
-Sounds great! Who the fuck is John Malkovich?



Av Frojd - 18 oktober 2011 16:59

Det är en fråga jag har funderat en hel del på. Vad hade du för svar när du var liten? Jag vet att jag någon gång vill bli arkeolog i stil med Indiana Jones och jag har velat bli kock det är väl de två jag kommer ihåg sen jag var liten.


När det väl blev dags att söka till gymnasiet, så sökte jag till Hotell och Restaurang(HR) som enda alternativ. Vilket ledde till att jag inte kom in på gymnasiet direkt utan fick gå IV ett år för att få kompletterande poäng. Så att jag kunde komma in året efter. Under den tiden praktiserade jag 9 månader på en bra restaurang i Västerås. Efter det året kom jag in på HR på Wennströmska gymnasiet. Där jag vantrivdes väldigt mycket, till största delen på grund av lärande formen, lärarna och de andra eleverna. Där lärarna behandlar eleverna som om de är dumma i huvudet och utan respekt samt att jag tillhörde den klicken i skolan som klassas som utstötta eller nördar eller liknande. Blev väl till viss del mobbad också. Visst jag tror inte att HR var rätt val för mig vid det läget heller. Så 14 mars 1997 hoppade jag av tvåan på gymnasiet. Vilket jag faktiskt inte har ångrat. Det var synd att jag inte klarade av att få en komplett utbildning, men jag har inte ångrat beslutet.


Senare läste jag upp gymnasiekompetens på komvux för att ha möjligheten att söka till högskolan. Vilket några år senare jag gjorde.


Det dök upp ett program på Mälardalens Högskola(MDH) som jag tyckte verkade intressant och jag sökte. Programmet var Speldesign och interaktivt berättande. Tyvärr var ju det här ett försök av MDH att locka in mer elever till skolan genom att låta en av sina datorutbildningar att få en väldigt liten inriktning emot datorspel. Tyvärr så var alltså programmet bara till för de som ville jobba med datorspel utifrån ett programmerings perspektiv och extremt lite ur speldesign eller grafik. Enligt program planen för årskurs två och tre som vi fick i slutet av år ett så visade det sig att vi skulle ha totalt 5 veckor speldesign och 15 veckor grafik av den totala kurslängden på 120 veckor. Vilket gjorde att jag valde att inte gå kvar då jag inte var intresserad av programmering utan av grafik och designbiten istället.


Detta gjorde också att jag tappade förtroendet för liknande utbildningar och funderade mer på vad jag skulle studera. Jag hade ju alltid gillat film och till och från haft tankarna på filmregi. Vilket jag började kolla upp. Men det visade sig att det totalt i Sverige fanns 12 plats för regissörer med intagning vart annat år och ansökningarna skulle i princip bestå av en film där du redan hade 80%-iga kunskaper av det som skulle läras ut på skolan, i alla fall kändes det så. Men det här var inte ett alternativ då jag inte hade några som helst kunskaper i hur jag skulle skapa en film. Samt att sista ansökningsdag var den 1 december året innan så jag hade varit tvungen att vänta två år. Vilket å här i efterhand jag kanske borde ha gjort och under tiden funderat och forskat i hur jag skulle skapa filmen.


Istället beslutade jag att söka mig till Filmvetenskap på Stockholms Universitetet(SU) i tanken att det skulle kunna leda till att jag skulle kunna jobba som filmkritiker eller liknande. Jag läser i 1.5 år och inser här att jag kanske inte anpassade till så mycket teoretiska studier och under sista terminen jag studerar så går min mamma bort och jag tar inga poäng alls den terminen.


Till hösten så söker jag utbildning i 3D-grafik för film på Högskolan på Gotland (HGO), jag kommer in som reserv i slutet av augusti och flyttar ner till Visby någon vecka senare. Jag trivs väldigt bra med studierna under första året så är jag med och skapar både en klassiskt 2D-animerad film och en kort spelfilm. Jag trivs otroligt bra med arbetet vi gjorde med spelfilmen. Där jag var regissör och redigerare. Under någon gång av mitten på hösten i tvåan så tappar jag min kreativitet, jag vet inte när det sker utan jag inser det först i början på januari. I januari-februari mår jag dåligt och söker mig till skolhälsovården för att å kontakt med psykolog. Där jag pratar och benar i en del av mina problem och inser själv att om jag fortsätter just nu så kommer jag att krascha fullständigt så jag pausar mina studier på obestämd framtid. Samt inser att 3D-grafik inom film kanske inte var exakt det jag ville göra.


Under tiden sen jag blev arbetslös har jag hunnit med att jobba lite inom film dels som rekvisita assistent och dels som set-runner. Jobbet som rekvisita assistent tycker jag är grymt roligt. Rekvisitör är något som jag har funderat på om det är något jag skulle kunna jobba som och vilja jobba som. Jag har kommit fram till att gärna skulle vilja jobba som det vet dock inte om jag har en chans att klara av det samt även det här problemet just nu att klara av ångesten över att slita en massa utan att få några pengar i plånboken medan det kostar mer än vad jag får för det då det är bara korta projekt jobb.


Men åter till kärnfrågan vad vill du bli när du blir stor? Jag har under den senaste tiden på saker jag skulle dels vilja göra och dels saker som skulle kunna vara realistiska att jag kan skulle kunna jobba som direkt nu samt saker jag skulle kunna gå en kortare utbildning för att kunna börja jobba som. Tyvärr kommer jag inte fram till så mycket. Nej nu pratar jag inte bara om ett jobb tills vidare så att jag kan leva utan att gå på soc utan just vad vill jag sen?


Kommentera gärna med vad ni hade för drömmar när ni var små kontra vad ni har blivit kontra vad ni har för drömmar nu.


[She hears a noise in her closet at night. She reaches under her bed and pulls out a baseball bat. Flames suddenly erupt in the middle of the room]

-Behold the Metatron, herald of the Almighty and voice of the one true God. Behold the Metatron, herald of the Almighty and voice of the one true God.
[She runs to her closet, pulls out a fire extinguisher]
-Behold the Metatron, herald of the Almighty and voice of the one true G -
[She douses the fire]
-Oh, G -
[He coughs repeatedly and emerges from the smoke as she rushes back to the bed and grabs the bat again]
-Agh! Sweet Jesus, did you have to use the whole can?
Bbrandishing the bat]

-Who the fuck are you and what the fuck are you doing in my room?
-I'm the one that's soaked and she's the one that's surly, that's rich. Stupid fucking... Christ...
-Get the fuck out of here! NOW!
-Or you'll do what, exactly? Hit me with that ffffffish?
[She realizes she's holding a large fish, and drops it in shock]
-Now, just sit down on the bed and shut up. Jesus wept... look at my suit!
-Look, just take whatever you want, but don't kill or rape me.
-Oh, get over it, will you? I couldn't rape you if I wanted to. Angels are ill-equipped.
[He drops his pants to show blank skin where his genitals should be]

-See? I'm as anatomically impaired as a Ken doll. Now make yourself useful and gimme that towel, will you?
[She tosses it to him and he starts wiping his clothes dry]
-Honestly, you bottom feeders and your arrogance, you think everybody's just trying to get in your knickers.
-What are you?
-I'm pissed off, is what I am! Do you go around drenching everybody that comes into your room with flame-retardant chemicals? No wonder you're single.

Av Frojd - 17 oktober 2011 19:00

Att arbeta kortare perioder när jag får pengar ifrån sysselsättning och försörjning (social bidrag) bevisar sig bara gång på gång att det inte är värt någonting.


För det första rör det sig om så korta jobb att jag blir tvungen att fortsätta leva på normen under tiden jag jobbar. Jag har mer utgifter när jag jobbar. Jag äter mer mat alltså jag äter större mängd mat än när jag sitter hemma och är arbetslös, jag sliter mer på mina kläder, på mina skor och på min cykel. Alltså jag får mer utgifter, dessa utgifter anser inte staten att jag har när jag har kortare arbeten utan de beräknar mina utgifter till att vara samma som när jag är arbetslös.


För det andra så under tiden när jag har jobbet måste jag se till att verkligen hålla reda mycket mera noggrant för att inte spendera en krona med en vad normen säger. Det här är mest jobbigt och inte en större kostnad. Men det är påfrestande.


För det tredje när jag väl slutar jobba och ska gå tillbaka till att söka nya pengar ifrån sysselsättning och försörjning så krånglar de en massa. Dels för att när jag har lagt undan pengar på ett separat konto, för att inte spendera dem då de ska täcka nästa månad, och sen för tillbaka dem till rörelsekonto så ifrågasätter de vart pengarna kommer ifrån trots att jag har all bevis på det inte existerar mer pengar utan är samma pengar hela tiden. Sen så tycker de att jag har överskott när jag i själva verket inte har överskott utan underskott.


Då har jag inte ens tagit upp det faktum att i och med att jag förväntas leva mycket längre på min inkomst så jobbar jag effektivt sett på 75kr/timmen före skatt. Vilket jag är ganska säker på att inget fackförbund skulle se som acceptabel lön. Men oss fattiga är det helt okej att utnyttja och låta slava för svältlöner.


Min slutsatts av det hela är att det finns få sätt att ta mig ur det här det ena är att få ett heltidsjobb direkt, nästa är att vinna en jävla massa pengar eller kanske begå ett brott för att få en massa pengar eller hamna i fängelset. Vilket kanske inte är en så dålig idé då de har rätt bra mat får jobba och få pengar. Sist jag hörde något så låg fångars matbudget på ungefär 15kr/måltid och med bidrag från staten så har jag en budget på 17:50kr/måltid. Då köper jag min mat från affärer och inte från grossister som fängelser gör. Vilket gör att deras mat har ett ännu högre värde än den mat jag förväntas leva på. Till och med fångar verkar ha det bättre än oss som får bidrag från staten att leva för.


This is our land. A land of peace and of plenty. A land of harmony and hope. This is our land. Oceania. These are our people. The workers, the strivers, the builders. These are our people. The builders of our world, struggling, fighting, bleeding, dying. On the streets of our cities and on the far-flung battlefields. Fighting against the mutilation of our hopes and dreams. Who are they?

Av Frojd - 5 oktober 2011 11:51

Igår bloggade jag ett väldigt bittert inlägg om volontärarbete. Finns att läsa här: http://frojd.bloggagratis.se/2011/10/04/6377590-volontararbete/ Det som slog mig är att jag funderar på om jag har blivit förgiftad i mitt tänkande när det kommer till att hjälpa till och ställa upp gratis eller om jag bara är egoistisk.


Jag tror nog det. Det känns som om det bottnar i situationen jag befinner mig i. Långtidsarbetslös som går på socialbidrag och före det student. För mig har det länge varit så att jag har ställt upp som volontär eller liknande för att jag har velat vara med på evenemanget men inte har haft råd att betala det själv. Jag tror att mycket av det som har gjort mig så bitter, när det kommer till det här, är över att jag alldeles för många gånger har blivit satt av arbetsförmedlingen eller sysselsättning försörjning (läs soc.) på att göra ett arbete men fortfarande fått mitt socialbidrag. Vilket ger mig en sån liten ersättning så hade det varit så att jag hade varit anställd och gått till facket, så hade de antagligen satt arbetsplatsen i blockad.


Att arbeta under sådana förhållanden tär nå otroligt på en människa, framför allt när det blir under långa perioder. Att jag sedan fick ett sommarjobb med full lön var ju bra, eller? Ja det var bra i sig, även om jag inte riktigt trivdes med jobbet, jag gick dit varje dag och slet och ansträngde mig samt gjorde ett bra jobb. Men i och med att jag visste att det var tidsbegränsat så fick jag fortsätta leva efter socialbidragsnormen. Vilket igen gör att jag har gått och jobbat under sommaren på en lön som vår arbetsmiljölag finner olaglig. Visst ska jobbet vara en ingång till framtida jobb. Men tyvärr är det inte så lätt i branscher där jag gått in sommarjobbare då ordinarie personal inte vill riskera att sluta då det inte är lätt alls att få nytt jobb. När jag kommer in som ny så finns det redan en stor bunt med personer som jobbar extra eller deltid som står före i kön till ett jobb än mig.


Självklart är det inte reglernas fel att jag känner att jag inte vill jobba gratis. Men det har hjälpt till och påverkar väldigt mycket. Att leva på minimum nivå utsätter verkligen personer så att de är lätta att utnyttja gärna utan att det ses som utnyttjande av samhället eller för den delen av dem själva.


Hoppas att mitt sinne och mitt humör stiger snart.


-We wants it, we needs it. Must have the precious. They stole it from us. Sneaky little hobbitses. Wicked, tricksy, false!
-No. Not master!
-Yes, precious, false! They will cheat you, hurt you, LIE.
-Master is our friend!
-You don't have any friends; nobody likes you!
-I'm not listening... I'm not listening...
-You're a liar and a thief.
-No!
-*Murderer*.
-Go away!
-"Go away?"
[Gollum laughs as Smeagol begins crying]
-I hate you, I hate you.
-Where would you be without me, gollum, gollum? I saved us! It was me! We survived because of me!
-[stops crying] Not anymore.

-What did you say?
-Master looks after us now. We don't need you anymore.
-What?
-Leave now, and never come back!
-No!
-Leave now, and never come back!
[Gollum screams in frustration]
-LEAVE! NOW! AND NEVER COME BACK!
[Gollum is silent]
-We told him to go away... and away he goes, Precious! Gone, gone, gone! Smeagol is free!

Av Frojd - 4 oktober 2011 21:26

Varför förväntar sig arrangörer av olika evenemang som kostar pengar för de som deltar att en massa personer ska jobba gratis utan att ens få mat som tack? Varför är det okej att vissa som jobbar under dessa evenemang få betalt medan andra inte får det?


Är vissa personers tid mer värdefull än andras? Det verkar nästan så. En vanlig sådan företeelse är att under ett evenemang så finns det en mängd volontärer som ställer upp gratis och i bästa fall får lite mat som tack, då ofta inte samma mat som de som besöker evenemang utan ofta mycket billigare och sämre kvalité, samtidigt har vi en grupp kockar och kanske servitörer som är inhyrda och får betalt för sina tjänster. Varför denna orättvisa? Bör inte alla som jobbar på ett event få lön eller jobba ideellt?


Jag blir riktigt arg när dessa saker händer. Det jag kan tyda att det beror på är antingen dåligt arrangerat eller ointresse för besökare att betala vad det är värt. Hur kommer det sig att det här blivit så här? Är det arrangörer som har lärt sig att det går att utnyttja personer eller vad är det?


Det skulle kunna vara tänkbart att på ett mycket stort evenemang att en person som har jobbat med det heltid under flera månader skulle kunna få betalt för det. Men det ska inte vara så att det är en massa personer på plats som jobbar gratis medan en del person får betalt för det hela. Självklart ska du få ersättning för utlägg du har i samband med det hela.


-So is it just about the money?
-No no, it's about, uh, investing in companies that are ethically and morally defensible.
-Well, like what? Give me an example.
-Like what? Well, there's the company that we have where we're taking the, the fur or the wool from sheep and we turn it into thread for homeless people to sew. And then they make it into cloth, which they in turn sew, then um... make little shirts and pants for other homeless people to sell. It's a pretty good deal.
-[fumbling his words because Gloria is giving him a hand job under the dinner table] People - People helping people.
-That's - that's very admirable.
-Thank you. Although, don't make me out to be a saint just yet. We do turn a small profit. After all, someone has to pay for the, uh,
[motions to Jeremy]
-Lap dancers for the big guy here.
-[laughing pleasurably] Oh, ha ha ha, he's joking around. It feels so good when he jokes.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se