Att arbeta kortare perioder när jag får pengar ifrån sysselsättning och försörjning (social bidrag) bevisar sig bara gång på gång att det inte är värt någonting.

För det första rör det sig om så korta jobb att jag blir tvungen att fortsätta leva på normen under tiden jag jobbar. Jag har mer utgifter när jag jobbar. Jag äter mer mat alltså jag äter större mängd mat än när jag sitter hemma och är arbetslös, jag sliter mer på mina kläder, på mina skor och på min cykel. Alltså jag får mer utgifter, dessa utgifter anser inte staten att jag har när jag har kortare arbeten utan de beräknar mina utgifter till att vara samma som när jag är arbetslös.

För det andra så under tiden när jag har jobbet måste jag se till att verkligen hålla reda mycket mera noggrant för att inte spendera en krona med en vad normen säger. Det här är mest jobbigt och inte en större kostnad. Men det är påfrestande.

För det tredje när jag väl slutar jobba och ska gå tillbaka till att söka nya pengar ifrån sysselsättning och försörjning så krånglar de en massa. Dels för att när jag har lagt undan pengar på ett separat konto, för att inte spendera dem då de ska täcka nästa månad, och sen för tillbaka dem till rörelsekonto så ifrågasätter de vart pengarna kommer ifrån trots att jag har all bevis på det inte existerar mer pengar utan är samma pengar hela tiden. Sen så tycker de att jag har överskott när jag i själva verket inte har överskott utan underskott.

Då har jag inte ens tagit upp det faktum att i och med att jag förväntas leva mycket längre på min inkomst så jobbar jag effektivt sett på 75kr/timmen före skatt. Vilket jag är ganska säker på att inget fackförbund skulle se som acceptabel lön. Men oss fattiga är det helt okej att utnyttja och låta slava för svältlöner.

Min slutsatts av det hela är att det finns få sätt att ta mig ur det här det ena är att få ett heltidsjobb direkt, nästa är att vinna en jävla massa pengar eller kanske begå ett brott för att få en massa pengar eller hamna i fängelset. Vilket kanske inte är en så dålig idé då de har rätt bra mat får jobba och få pengar. Sist jag hörde något så låg fångars matbudget på ungefär 15kr/måltid och med bidrag från staten så har jag en budget på 17:50kr/måltid. Då köper jag min mat från affärer och inte från grossister som fängelser gör. Vilket gör att deras mat har ett ännu högre värde än den mat jag förväntas leva på. Till och med fångar verkar ha det bättre än oss som får bidrag från staten att leva för.

This is our land. A land of peace and of plenty. A land of harmony and hope. This is our land. Oceania. These are our people. The workers, the strivers, the builders. These are our people. The builders of our world, struggling, fighting, bleeding, dying. On the streets of our cities and on the far-flung battlefields. Fighting against the mutilation of our hopes and dreams. Who are they?