När det nu ser ut som det gör i mitt liv utan jobb och ingen ekonomi och det känns helt jävla omöjligt att få jobb trotts att jag söker en massa olika jobb på olika ställen i Sverige och så vidare. Så förstår jag att vissa försöker att hitta en utväg genom att stjäla saker eller till och med grövre brott. Men framför allt så tror jag att det är lätt att se möjligheter och kanske ta tillfället i akt när möjligheter skapas. Så som en helt obevakad handväska eller t ex att ta lite extra mat när det handlas mat med självscanning.

Jag hoppas att det är få som gör det här, tror dock att det är ganska vanligt med att shoppa lite extra på självscanningen utan att scanna det. Det har säkert slinkt ner något som jag inte har betalt för, detta helt av misstag när scannern inte har gått in och jag inte har noterat det, men inget jag skulle göra planerat.

Det är nog dock väldigt lätt att göra när ens egen situation är körd i botten och det är otroligt svårt att se någon ljusning i slutet på backen.

Min förhoppning är istället att det uppkommer flera jobb, så att ens sådana här tankar inte ens behöver skapas.

-How fast can you put something together from what I just slipped you?
-It's done.
[They slowly leave the crime scene]
-Hey, is Danny about?
-Yeah, he's waiting around the corner.
-Oh, that's terrific! It will be nice working with proper villains again.
[turns and shouts]

-Everybody down, now!
[they break into a run as explosions rock the crime scene]
-Ha-ha-ha! They weren't expecting that shit!
-Nice work.
-Oh, thank you.

Varför blir det så att jag bli socialt osocial. Alltså varför känner jag mig så jävla osocial men samtidigt så känner jag att jag vill umgås och vara social med andra?

Detta är så otroligt paradoxalt. Varför kan jag inte bara få vara osocial i ett par dagar och sen kan det vara över? Utan att samtidigt känna att jag verkligen vill umgås med andra.

Vi får väl se om jag kan komma ur det hela. Det göre jag nog snart ska ni se.

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.

I hate the way you drive my car.

I hate it when you stare.

I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.

I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.

I hate it, I hate the way you're always right.

I hate it when you lie.

I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.

I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.

But mostly I hate the way I don't hate you. Not even close, not even a little bit, not even at all.