Alla inlägg under februari 2012

Av Frojd - 29 februari 2012 17:52

Jag har idag börjat med att bygga en Stonehorn till mina Ogre Kingdom från grunden. Jag ska försöka lägga upp lite WiP bilder och visa hur det går samt självklart färdigt resultat när den är målad.


Ska bli kul att tillverka den och se hur den utvecklas samt när den blir klar.




     


-I forgot my little voodoo doll.
[looks at Whitland]

-Wow. It really does look just like you. Maybe, if I believed enough...
[pauses, then crushes voodoo doll of Whitland, who is terrified but unharmed]
[laughs]

-I don't believe in voodoo.
[leaves]
[re-enters with a gun]

-But I do believe in this.
[shoots Whitland]

Av Frojd - 29 februari 2012 17:42

Idag har jag tränat efter två veckor på fastlandet och varit ledig. Idag bestämde jag mig för att köra kondition. Så passet ser ut som följer:


Crosstrainer: 1km Motstånd: 16

Peck deck: 5*15 Vikt: 12,5kg

Cykel: 10minuter Motstånd 20

Torso twist: 5*15 Vikt 25kg

Trappmaskin: 10minuter Motstånd 20

Roddmaskin: 10minuter Motstånd 10

Mage: 5*15 Vikt 50kg

Löpband: 5minuter Motsånd 7 (tror jag det var men är inte säker, svårt att läsa av maskinen)


Skönt med lite variation. Jag kommer att gå upp till tre gånger i veckan nu och det här passet kommer jag att försöka köra på onsdagar.



-I ain't draft dodging. I ain't burning no flag. I ain't running to Canada. I'm staying right here. You want to send me to jail? Fine, you go right ahead. I've been in jail for 400 years. I could be there for 4 or 5 more, but I ain't going no 10,000 miles to help murder and kill other poor people. If I want to die, I'll die right here, right now, fightin' you, if I want to die. You my enemy, not no Chinese, no Vietcong, no Japanese. You my opposer when I want freedom. You my opposer when I want justice. You my opposer when I want equality. Want me to go somewhere and fight for you? You won't even stand up for me right here in America, for my rights and my religious beliefs. You won't even stand up for my right here at home.

Av Frojd - 27 februari 2012 09:37

Då var det dags att bege sig ut på ön igen. Jag kommer att sakna Sverige och mina fantastiska vänner. Det känns lite vemodigt. Men det ska bli skönt att få sova i min egen säng.


Fick ett tråkigt besked igår. Att en av min partners fåglar hade dött. Vilket är väldigt tråkigt. Men nu är Veil begravd i närheten av den andra fågeln.


Men den här och kommande veckor framöver kommer det att bli massor med saker att göra och planera för att på något sätt ordna med min framtid.


Det känns som om jag är på väg någonstans i alla fall. Så nu ska jag bara försöka få i ordning på mitt liv.



-I have so got brains.
-Well, why don't you use them? When you come home, don't go by Miss Gulch's place. Then Toto won't get in her garden, and you won't get in no trouble. See?
-Oh Hunk, you just won't listen, that's all.
-Well, your head ain't made of straw, you know.

Av Frojd - 23 februari 2012 10:58

Sista dagen i Uppsala. Imorgon åker jag vidare. Det känns sorgligt att lämna, framför allt alla underbara människor. Jag kommer att sakna er så mycket. Ni har gjort min vecka bättre än jag hade kunnat hoppas på.


Det finns dock två små saker jag kan klaga på och det första är den dåliga bäddsoffan. Det andra är att vistelsen måste ta slut.


Min vecka har varit underbar med både trevlig fest efter teater, vampyrlajv, polyfika och sex. Dessa dock inte blandade. Träffat och lärt känna nya vänner, som jag kommer att träffa igen. Förstärkt vänskapen hos gamla. Ni är underbara.


Jag har även fått ett förnyat hopp om framtiden. Har listat ut vad jag ska börja nysta i och hur jag ska försöka lösa mitt livspussel. Ser ljusare på framtiden vilket känns otroligt skönt.



-What if I send in the tape and they don't like it? I mean, what if they say I'm no good? What if they say "Get outta here, kid. You got no future."? I mean, I just don't think I can take that kind of rejection. Jesus, I'm starting to sound like my old man!

Av Frojd - 22 februari 2012 10:45

Hur ska jag göra för att våga ställa frågor till nya vänner? De som känner mig vet att jag generellt inte har ett problem med att ställa frågor. Det är väl snarare det faktum att fråga vissa personer om vissa saker som är lite värre att fråga om.


Detta då jag tror att om frågan ställs på fel sätt så kan relationen bli väldigt fel. Jag funderar och funderar på hur jag ska våga fråga och hur jag ska gå till väga.


Jag önskar att jag var mer bekväm med mig själv. Att jag hade vissa vänners självförtroende och självkänsla.



-I just saw the woman I'm going to marry. I know it. But I lost her.
-Oh, tough break. Well, most men have to get married *before* they lose their wives.
-I'm gonna spend every day for the rest of my life looking for her. That, or die alone!
-Damn, kid. Lemme guess. Real pretty? Reddish-blondish hair? Blue dress?
-Yeah!
-I know her uncle. Friends of the family.
-Who is she? Where does she live?
-Forget it kid, don't waste your time. She's out of your league.
-What do you mean? You don't even know me.
-Sure I do! You were hot shit back in Hickville, but here in the real world, you got squat! You don't have a plan, you don't have a job, you don't have anything except the clothes on your back.

Av Frojd - 20 februari 2012 11:49

Igår kväll var jag på Sabbat-mässa. Ett riktigt kul lajv med en hög medelålder och mogna spelare. Själv spelade jag min karaktär som inte vet vem han är. Rolig karaktär att spela.


Fick till och med komplimanger i form av att de tyckte jag var creepy vilket jag anser är positivt. De andra på lajvet verkade också ha haft ett bra lajv.


Själv hoppas jag på att kunna återkomma igen och det är ofta. Men vi får se hur ofta det kan bli med min situation i åtanke. Men jag tänker försöka.


Längre rapportering av min Uppsalavistelse kommer senare. Så ni får hålla er till tåls några dagar till med den.



-The war had all but ground to a halt in the blink of an eye. Lucian, the most feared and ruthless leader ever to rule the Lycan clan, had finally been killed. The Lycan horde scattered to the wind in a single evening of flame and retribution. Victory, it seemed, was in our grasp, the very birthright of the vampires. Nearly six centuries had passed since that night, yet the ancient feud proved unwilling to follow Lucian to the grave. Though Lycans were fewer in number, the war itself had become more perilous, for the moon no longer held her sway. Older, more powerful Lycans, were now able to change at will. The weapons had evolved, but our orders remained the same: Hunt them down and kill them off, one by one. A most successful campaign. Perhaps too successful. For those like me, a Death Dealer, this signaled the end of an era. Like the weapons of the previous century, we, too, would become obsolete. Pity, because I lived for it.

Av Frojd - 13 februari 2012 00:34

Jag har de senaste dagarna känt mig väldigt irriterad. Jag blir bitsk och snarstucken över småsaker. Det jobbigaste är att jag har ingen aning om varför heller.


Jag har idag snörpt av min partner när vi satt och spelade spel. Helt utan anledning egentligen då hen började med att gå åt ett håll som jag själv inte hade planerat att gå åt från början. Jag blev irriterad för att hen inte gjorde som jag hade inställt mig på att vi skulle göra i mitt huvud. Jag vet att det här bara är löjligt. Men jag blev irriterad av det ändå. Inte kul bara faktum.


Min gissning är att det börjar bli så väldigt mycket som bara inte fungerar. Jag vill att saker någon gång bara kan få fungera smidigt och gå enkelt framåt.


Jag behöver verkligen en paus från mitt liv just nu. Det kommer på torsdag då jag ska bort en vecka till fastlandet. Ska bli så skönt. Dock känns det lite jobbigt med tanke på de pengar det kommer att kosta men jag måste det för min egen mentalitets skull.



I want to break free
I want to break free
I want to break free from your lies
You're so self-satisfied I don't need you
I got to break free
God knows, God knows I want to break free

I've fallen in love
I've fallen in love for the first time
And this time I know it's for real
I've fallen in love, yeah
God knows, God knows I've fallen in love

It's strange but it's true (hey yea)
I can't get over the way you love me like you do
But I have to be sure
When I walk out that door
Oh how I want to be free baby
Oh how I want to be free
Oh how I want to break free

But life still goes on
I can't get used to living without, living without, living without you
by my side
I don't want to live alone, hey
God knows got to make it on my own
So baby can't you see
I've got to break free

I've got to break free
I want to break free, yeah

I want I want I want I want to break free …


Av Frojd - 3 februari 2012 15:01

Det tyngsta och jobbigaste som infinner sig är över hur hjälplös jag känner mig över vänner som känner sig ensam och utanför. Jag känner inte att jag kan hjälpa hen på något sätt. Jag försöker komma på något sätt, men det är svårt när hen inte klarar av att ta ta initiala kontakten själv. Känner sig inte uppskattad, ingen som frågar hur det är eller bjuder med hen på olika aktiviteter och liknande. Hoppas att jag kan komma på något sätt att lösa det hela på.


Något som inte är lika jobbiga är är min sexuella frustration. Jag känner att jag vill ha och behöver när kontakt med någon annan. Det går att härda ut utan större problem men jag börjar bli sugen.


Sen känner jag mig som vanligt frustrerad över situationen jag befinner mig i. Att inte ha någon ekonomi att prata om att inte ha något jobb. Vara tvungen att gå till soc för att få pengar.


Att min självkänsla inte är den bästa. Även om jag har vänner som hjälper till att boosta den. Men tyvärr är det mycket annat som drar ner den.


Hoppas att de saker jag själv inte kan påverka löser sig för min vän och den övriga situationen.



-First principles, Clarice. Simplicity. Read Marcus Aurelius. Of each particular thing ask: what is it in itself? What is its nature? What does he do, this man you seek?
-He kills women...
-No. That is incidental. What is the first and principal thing he does? What needs does he serve by killing?
-Anger, um, social acceptance, and, huh, sexual frustrations, sir...
-No! He covets. That is his nature. And how do we begin to covet, Clarice? Do we seek out things to covet? Make an effort to answer now.
-No. We just...
-No. We begin by coveting what we see every day. Don't you feel eyes moving over your body, Clarice? And don't your eyes seek out the things you want?

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se