Igen har jag hamnat hos soc. Jag undrar varför jag inte få nåt jobb, framför allt när de bekanta och yrkeskunniga som läser mitt personliga brev och min cv undrar varför jag inte får nåt jobb eller nån intervju heller.

Ovanpå det här har nu soc börjat bråka, först med saker som de hävdar att jag ska ha känt till. Alltså att jag ska ha sökt soc för juni i Uppsala och inte på Gotland. Vilket jag inte hade en aning om. Sen så tycker de att jag inte har varit till arbetsmarknadens förfogande när jag inte har sökt jobb under vissa dagar i juni, trots att juni inte är slut än.

Jag har fått nödpengar vilket alltså täcker hyra, mat och försäkring. Jag har ingen aning om hur jag ska betala mina övriga räkningar dock. Eller snarare jag har ingen aning om hur jag ska betala för min mat när jag har betalat mina räkningar.

Jag är mycket glad över att jag har så vänliga bekanta att de låter mig äta ur deras kyl. Kunde jag inte ha gjort det så skulle jag ha levt på vatten just nu.

I måndags började jag på jobbhouse och det är av allt att döma ytterligare ett vuxendagis. Som hävdar att de inte är som tidigare... Jag tvivlar starkt. I får väl se vad det slutar i där. Glad att jag inte blir kvar där länge.

"But Mr Dent, the plans have been available in the local planning office for the last nine months."

"Oh yes, well as soon as I heard I went straight round to see them, yesterday afternoon. You hadn't exactly gone out of your way to call attention to them, had you? I mean, like actually telling anybody or anything."

"But the plans were on display ..."

"On display? I eventually had to go down to the cellar to find them."

"That's the display department."

"With a flashlight."

"Ah, well the lights had probably gone."

"So had the stairs."

"But look, you found the notice didn't you?"

"Yes," said Arthur, "yes I did. It was on display in the bottom of a locked filing cabinet stuck in a disused lavatory with a sign on the door saying 'Beware of the Leopard'."