Senaste inläggen

Av Frojd - 21 september 2010 14:30

Jag har insett att jag alldeles för sällan bloggar om possitiva saker. Tänkte jag ska försöka få ut lite saker som är positiva även om de bara är små saker.


Igår så umgicks jag med flcikvännen. Vi började med ett besök i klädaffärerna i östercentrum där hon shoppade lite kläder. Allmänt mysigt och trevligt. Dock känns det alltid lite jobbigt att göra sådant när man inte har några pengar. (Sorry för det deprimerande inlägget)


Vi gick vidare ner mot hamnen för en planerad glass. När vi kommer fram till Visby kaffe och chokladbutik så visar det sig att den ska slå igen. Vilket ju är mycket tråkigt. De tär alltid trevligt att kunan hanlda praliner och lyxchoklad även om jag sällan gör det på grund av min ekonomi. Så flickvännen köpte lite praliner. Sen gick vi vidare ner till hamnen och han precis komma fram innan Glassmagasinet stängde för kvällen. Vi fick oss varsin glass. För mig blev det vitchoklad, caffe latte och champagne tryffel med grädde coh vit chokladsås. För flickvännen blev det champagnetryffel, hasselnöt och apelsin med grädde och nötkrokant. Vi avnjöt dessa i hamnen under mulen himmel med lite blåst. Det var kyligt men ändå väldigt mysigt på nåt sätt.


Vi tog oss hem och hamnade på lite enkel kvällsmat i form av rester hos hennes föräldrar. Väl hemma igen så blev det filmen "The Secrets of Moonacre" och chokladpraliner. Filmen var bra, en ganska klassisk mysig fantasy film som är värd att spendera en kväll på. Ett mycket bra slut på en mysig dag.


-It's not H-A-P-P-Y-N-E-S-S Happiness is spelled with an "I" instead of a "Y"
-Oh, okay. Is "Fuck" spelled right?
-Um, yes. "Fuck" is spelled right but you shouldn't use that word.
-Why? What's it mean?
-It's, um, an adult word used to express anger and, uh, other things. But it's an adult word. It's spelled right, but don't use it.

Av Frojd - 14 september 2010 14:47

Jag vet att vänner kommer och går. Sånt är livet och det har alltid varit så och kommer antagligen alltid att vara så. Det gäller väl alla i hela världen tror jag i alla fall. Min största fundering ligger mer åt mina vänner som jag alltid har känt har varit nära vänner och som aldrig ta initiativet till att ta kontakten. Vissa har jag försökt att ta kontakt med i olika stadier men har gett upp för att de inte ens svarar när man pokar på dem i ett IM program. Sen har jag andra som är jätte trevliga och som jag pratar med under längre stunder och det känns verkligen som om vi fortfarande är nära vänner men som aldrig tar initiativet till första kontakten. Varför är det så? Är man verkligen intresserad av att fortsätta vara vän då?


Har jag några vänner jag är dålig att ta första kontakten med? Är jag också på det här sättet mot någon? Om så är fallet säg det i så fall till mig så kan jag försöka ändra på mig.


-Friends will be friends,
When you're in need of love they give you care and attention,

Friends will be friends,
When you're through with life and all hope is lost,
Hold out your hand cos friends will be friends right till the end

Av Frojd - 10 september 2010 02:44

Idag försökte jag ordna med mitt Photoshop vilket tyvärr inte gick nå bra så jag fick ge upp efter en hel del fipplande. Får försöka igen nån annan dag. Jag ville ha det i ordning så att jag kunde layouta och redigera min cv. När jag hade hållit på med PS i nån timme utan att lyckas och gav upp så hade min motivation för att söka jobb dykt i botten så jag satte mig med WoW istället.

Vilket ju var väldigt trevligt att göra det tillsammans med flickvännen. Lite senare så tog jag en promenad till affären. På vägen hem slog det mig vad som gör att jag har så svårt att varje gång komma igång att söka jobb och få iväg en uppdaterad och okej cv. Jag får något som jag antar att man skulle kunna kalla ångest. Ångest för vad? Ja det är väl 10.000 kronors frågan.

Ganska snabbt efter det kom jag på mig själv med att inse att det var för att jag har inte direkt något att visa upp i mitt cv. Jag har inte några avslutade utbildningar och inget papper på att jag kan någonting. Personligen tror jag ju att jag kan och visar upp att jag är duktig på saker och när man väl får lära känna mig ett tag så finns det potential. Men det hjälper ju liksom inte när man söker jobb och en arbetsgivare får in X ansökningar till sagda tjänst och typ X-2% har mycket bättre cv än mig. Framför allt då i form av mer utbildning och erfarenheter. 1.5% av de övriga ligger väl på samma nivå som mig och 0.5% under min nivå.

Detta är nog inte det enda som gör att jag känner ångest eller vad man nu vill kalla det. Jag har på senare tid känt att jag inte har något direkt mål med livet, ingen ambition för att bli nåt eller egentlig "Det vill jag bli när jag blir stor". Jag har mer yrke y eller z vore väl ganska roligt och häftigt att jobba med. Sen så känner jag ganska mycket att jag vill ha ett jobb bara för att få mer pengar i fickan, inte för att det är något jag kan tänka mig att göra ca 25% av resten av mitt liv.

Det hela hjälps liksom inte av att de jobb jag har haft på senare tiden har inte gett mig något i form av pengar i plånboken. Det har snarare kostat mig en massa att jobba. Det är otroligt demoraliserande. När man går på soc. och får ett kortare jobb så förväntas man att fortsätta leva på socialnormen under tiden man jobbar. Trots att man får ökade utgifter, oavsett om man snålar som fan och tar med egen mat i matlåda till jobbet eller ej. Jag äter liksom större portioner mat när jag arbetar med tanke på att jag bränner mer energi vilket ju gör att min matbudget blir dyrare när jag arbetar även om jag äter billig mat som jag har tagit med hemifrån.
-I'll have what she is having.

Av Frojd - 21 juli 2010 11:18

Jag har tittat på väldigt ycekt film de senaste dagarna då jag har varit förkyld oh inte orkat tagit mig för någonting annat. Jag började fundera lite på vad har andra folk för bästa filmer eller favorit filmer? Vad är eran sämsta film?


Mina topp filmer är om jag skulle sätta betyg på en 10-gradig skala.


10:or

Big Fish

Fight Club

V for Vendetta


9:or

Sin City

Charlie and the Chocolate Factory

Hero


Sämsta filmer jag har sett är så svårt att komma på några då det inte är några man lägger på minnet. Ska se om jag kommer på nån.


Sen finns det ju en bunt filmer som man bara ser på grund av att det är ett häftigt tema, jag har en kompis som älskar monster filmer och ser alla oavsett hur dåliga de är eller för den delen ser dem bara för att det är en sexig eller bra skådis i. En sådan film är Inot the Blue, den ser man bara för att få se Jessica Alba i bikini för det är inte en bra film.


-Most men, they'll tell you a story straight through. It won't be complicated, but it won't be interesting either.

Av Frojd - 12 juli 2010 17:21

Det börjar bli olidligt varmt. Det är en bra bit över 30 grader i skuggan. Och gud vet hur varmt i solen. Alla säger alltid att man tien ska klaga på värmen, men det är ju bara löjligt. Det är sjukt varmt och jag har ingen fläkt. :(


Skulle gärna ha lite fläktar och lite svalka. Men som vanligt jag har inte råd att köpa en fläkt.


Det luter också mer och mer åt att jag måste ställa in min resa till Priden.


-Heh, me lead you? Lady look at me, I don't even know where the hell I am half the time!

Av Frojd - 11 juli 2010 10:36

Jag funderar på om jag verkligen har råd att åka på priden trots att jag jobbar som volontär. Själva båtbiljetten och sen ett pendelkort under sjäva priden. Jag har dock jävligt ont om pengar som det är då jag inte vet hur länge de pengar jag har måste räcka. alldeles för kort tid tyvärr. Och de pengar som ska räcka till priden skulle hjälpa en del.


Men jag vill verkligen iväg på priden och jag tror att den skulle hjälpa mig rent mentalt. Men å andra sidan hur kommer jag att må när jag kommer hem och inte har ngåra pengar i augusti/september. Med tanke på hur soc fungerar.Jag känner mig lite nere på grund av alla dessa funderingar att man sen har ett möte med AF på torsdag gör ju inte det hela särskilt mycket lättare.


-Only after disaster can we be resurrected.

Av Frojd - 4 juli 2010 01:02

Jag kan inte ens komma mig for att skriva någonting. Vilket känns ganska paradoxalt då jag nu sitter och srkiver. Jag känner att jag skulle vilja skriva av mig, men vet inte riktigt vad jag vill få fram. Jg vill prata med någon bara för att få reflektera över mina känslor. Psykologen jag besökte tyckte inte att hon kunde hjälpa mig, detta trots att vi knappt hade kommit in på mina problem efter 45 minuters session.


Jag har en del jag kan prata med men de bor så långt borta så att jag inte kan prata med dem öga mot öga, jag kan prata med dem via telefon men det är inte det jag behöver. Det skulle säkert hjälpa att få prata ut men jag vet inte om det fungerar att bara ta det över telefon just nu även om det hjälper en del just nu.


Min känslor återvänder hela tiden till känslan av att jag inte kan någonting, har ingen utbildning och ett splittrat hjärta. Detta gör att jag känner mig värdelös, jag vet att inte är det eller snarare så vet min hjärna det rent logiskt att jag inte är värdelös, men mitt hjärta håller inte med. En man på över 30 år som inte ens kan få ett fast jobb eller ett jobb som är varar längre än två månader. Det känns patetiskt, jag vill ha ett jobb. Ska ta tag i jobbsökandet på måndag, jag vet dock inte vad jag ska söka för jobb som jag inte redan har sökt eller hur stor effekt det kommer att göra innan sommaren är slut.


Jag ska förresten vara volontär på Stockholm Pride nu i slutet på juli, det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag har aldrig haft möjligheten att besöka priden tidigare, men nu känns det verkligen som rätt tid i mitt liv att delta i år. Jag tror att jag behöver det.


-It's dangerous to trust.

It's dangerous to love.

Isn't that so Suzie?

Av Frojd - 2 juli 2010 01:59

Det var länge sen jag skrev här. Det har hänt väldigt mycket, både bra och minera bra saker. Antagligen har det väl hänt mest bra saker även om det just nu inte känns så.


Jag har haft jobb från ca 7 april fram tills i torsdags (26/6). Vilket ju i sig är riktigt bra. Det var ju dock inte bara bra med jobben. Först fick jag jobba med tyskarna på filmproduktionen som Set-runner vilket är lite av en allt i allo och ser till att vårar basläger fungerar och att skådespelare kommer dit de ska vid rätt tid osv. Att vara set-runner är inte ett dåligt jobb i sig. Dock blir det inte så kul när man jobbar långa dagar i grund, som blir ännu längre på grund av övertid, och att man sen bara har en trainee position så man får sån låg lön att man måste komplettera med social bidrag.


Mitt under den här inspelningen får jag dock erbjudande att komma och jobba på den nya Maria Wern inspelningen, samma gäng som jag filmade med i höstas, som rekvisita assistent. Vilket jag ju genast hoppar på. Nu är det ett betalt jobb och ett roligare team och ett roligare jobb.


Jag har nu jobbat med det sen 10 maj och har haft mycket roligt. Även om en del saker har varit drygt och jobbigt. Men på det stora hela har det varit mycket bra. De tråkiga är väl lite av sid sakerna med det här jobbet. Det första är att jag är lite besviken på dem att jag inte blev erbjuden fortsatt tjänst när de flyttade upp till Stockholm, då jag är billigare inklusive boende än vad någon annan de skulle hitta där uppe vore. Sak nummer två som är väldigt drygt jobbigt och inte alls kul är att då inte har ett jobba att gå vidare till så förväntar sig soc att jag fortsätter leva på soc-normen så min lön ger mig liksom ingenting i plånboken.


Det känns liksom så hopplöst att försöka få lite rätsida och betala av skulder man har. Men det är väl bara att kämpa på antar jag. Vilket jag också gör sakta men säkert.


Jag fick för ett tag sedan tid hos en psykolog för att prata ut lite om mina känslor och de saker jag har skrivit om tidigare här.


Psykologen kändes så jävla stereotypis så det fanns inte. Då min pappa inte har funnits med i nån större utsträckning så är det ju uppenbarligen där mina problem ligger, att jag inte har vuxit upp med någon fadersgestalt. Detta kommer hon fram till redan innan jag ens hinner säga att jag är där för att diskutera mina känslor kring både det här med att det är sjukt jobbigt med att inte ha några pengar men också att jag funderar på det hela med polyamori. Vilket hon inte förstod sig på alls, det är jag inte förvånad över och förväntade mig inget annat heller. Det hon till slut kom fram till var att efter 45 minuter så var hon säker på att hon inte kunde hjälpa mig.


*skakar på huvudet och suckar*


Mina tankar har tyvärr inte lugnat ner sig särskilt mycket oavsett vad det hela gäller. Jag har alldeles för mycket jag vill göra också. blir lite för lite gjort dock. Vilket känns konstigt, men så brukar det ju vara.


Jag har faktiskt dock tagit tag till att börja sätta upp saker så som börjat ordna med mina högtalare, hyllor i förrådet och lite åsna saker. I morgon ska jag skruva upp de sista högtalarens.


Jag har fått en hel del andra saker att börja fundera på numera. Jag börjar mer och mer inse att om jag ska komma någonstans i den här branschen eller kanske till och med få ett jobb över huvudtaget så behöver jag flytta till fastlandet. Men jag vill det inte.


Något jag har under ganska många år funderat och varit små sugen på att resa iväg och bo i ett Buddistiskt tempel som munk under ett halv år eller kanske ett år. Nån som har ett bra förslag på hur man skulle kunna göra en sån sak? Är det ens en realistisk tanke och möjlighet? Nån som i så fall vill hyra en lägenhet i Visby under den tiden?




-Are you like a... crazy person?
- I'm quite sure they will say so.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards