De kan vara intressanta eller jobbiga. Jag ha precis börjat med två hemliga projekt. Jag hoppas verkligen att båda kommer att falla väl ut. Jag vet att det ena kommer att få ett positivt mottagande. Det andra är jag inte alls säker på, men jag hoppas verkligen att den faller ut till det positiva. Båda är rätt långtgående projekt. Det ena sträcker sig till jul det andra sträcker sig minst ett år framåt i tiden, om det räcker.

Sen finns det ju alltid andra hemligheter. Jag vet till exempel inte hur många av de i min nähet läser min blogg och mina tankar i och med det. Detta är ju i såna fall också hemligheter.

Sen har vi ju saker som jag vet att en hel del människor håller hemliga och absolut inte vill att det kommer ut. T ex sin läggning oavsett om det är vilket kön man tänder på, sexuellt eller emotionellt, eller för den delen om man håller på med BDSM sex eller liknande. Själv är jag väldigt öppen med det. Kanske till och med för öppen med det för vissas smak.

- Do you think I've gone 'round the bend?

- I'm afraid so. You're mad— bonkers— off your head. But I'll tell you a secret...all of the best people are.

Vad gör livet värt att leva? Nej ni behöver inte oroa er. Jag är inte självmordsbenägen. Det är något jag ALDRIG skulle göra.  Jag är mest nyfiken över själva tanken bakom vad som gör livet värt att leva. Vad lever ni för? Jag vet att många bekanta jag har kommer antagligen att säga mina barn. Problemet när det kommer till barn för mig är att jag vill inte ha barn. Jag vill inte ha det ansvaret för någon annan människa på det viset.

Jag funderar rätt mycket på vad som gör livet värt att leva för mig. Just nu känns det mest som om jag bara flyter genom livet på en flotte utan varken mål eller en brygga att ankra vid i sikte.

Jag har ingen känsla av mål eller vision om vad jag vill leva för. (Igen säger jag att nej jag kommer inte att ta livet av mig jag lovar.) Jag vet liksom inte vad jag vill göra. Har för nu svårt att komma mig för någonting antagligen just för att jag inte vet vad jag vill med mitt liv.

Jag vet att jag borde ta tag i mitt liv och försöka komma igång med att träna och få ett jobb.  Jag får dock ångest varje gång jag sätter mig eller försöker sätta mig och jobba med min cv. En stor anledning tror att jag är att jag har svårt för att jobba och spendera min tid utan att få ut någonting för det. Jag förväntas slava på korta jobb som i och med en massa saker kostar mer än att inte jobba och så förväntas jag leva på samma nivå som när jag inte jobbar.

Igår så skulle min mamma ha fyllt 53 år, hon älskade att fylla år och älskade att få paket, det behövde inte vara någonting i paketet bara det var ett paket. På hennes begravning la jag ett paket på kistan, vilket jag även gjort efterföljande år på hennes dödsdag i minneslunden. Jag saknar henne mycket, jag skulle behöva hennes råd och värme. Grattis mamma. Vi älskar och saknar dig.

Nåt som ger mig mer ångest och som jag finner otroligt jobbigt är att min partner ville ut på restaurang igår och jag vet att jag egentligen inte har råd, men jag valde ändå att gå ut och äta. Jag valde faktiskt inte det billigaste på menyn, men jag valde inget extra och det känns så jobbigt att inte kunna gå ut och äta ens en gång i månaden med min partner utan att ens få ångest. Vi hamnade på Black Sheep arms vilket är en Brittisk pub med typisk pub-mat. Jag beställde deras hamburgare som var en stor (226gram) gjord på stället och så hög att den var tvungen att ha ett träspett genom den för att inte locket skulle ramla av. Till detta lite sallad (tråkig sådan i och med att det var isbergsallad jag vill gärna ha kruksallad eller nån annan sort), sen riktiga tjocka chips. Mycket god och härlig. Min partner valde Irsih chicken & guinness pie, den är annorlunda gentemot en vanlig Svensk paj. Den serveras i en soppskål på en liten fot med en vol vent liknande bröd bit ovanpå. Den föll inte riktigt i min partners tycke. Medan jag gillade den så vi bytte till bådas fördel, denna serverades också med sallad och chips. Det hela kändes väldigt pubigt och trevlig miljö. Det är lite synd att ingen av oss dricker öl för det tror jag hade varit väldigt trevligt. Vi konstaterade när vi satt där och åt på puben att vi inte hade beställt nått annat att dricka än vatten vilket ju är lite komiskt om man sitter på en pub och äter. Vi avslutade där och gick hem och fortsatte med en lugn, mysig och trevlig kväll. Så det blev en mycket trevlig kväll trots min ångest.


-It occurred to me then, that perhaps the reason for my growth was I was intended for larger things. After all, a giant man can't have an ordinary-sized life.

Jag har insett att jag alldeles för sällan bloggar om possitiva saker. Tänkte jag ska försöka få ut lite saker som är positiva även om de bara är små saker.

Igår så umgicks jag med flcikvännen. Vi började med ett besök i klädaffärerna i östercentrum där hon shoppade lite kläder. Allmänt mysigt och trevligt. Dock känns det alltid lite jobbigt att göra sådant när man inte har några pengar. (Sorry för det deprimerande inlägget)

Vi gick vidare ner mot hamnen för en planerad glass. När vi kommer fram till Visby kaffe och chokladbutik så visar det sig att den ska slå igen. Vilket ju är mycket tråkigt. De tär alltid trevligt att kunan hanlda praliner och lyxchoklad även om jag sällan gör det på grund av min ekonomi. Så flickvännen köpte lite praliner. Sen gick vi vidare ner till hamnen och han precis komma fram innan Glassmagasinet stängde för kvällen. Vi fick oss varsin glass. För mig blev det vitchoklad, caffe latte och champagne tryffel med grädde coh vit chokladsås. För flickvännen blev det champagnetryffel, hasselnöt och apelsin med grädde och nötkrokant. Vi avnjöt dessa i hamnen under mulen himmel med lite blåst. Det var kyligt men ändå väldigt mysigt på nåt sätt.

Vi tog oss hem och hamnade på lite enkel kvällsmat i form av rester hos hennes föräldrar. Väl hemma igen så blev det filmen "The Secrets of Moonacre" och chokladpraliner. Filmen var bra, en ganska klassisk mysig fantasy film som är värd att spendera en kväll på. Ett mycket bra slut på en mysig dag.

-It's not H-A-P-P-Y-N-E-S-S Happiness is spelled with an "I" instead of a "Y"
-Oh, okay. Is "Fuck" spelled right?
-Um, yes. "Fuck" is spelled right but you shouldn't use that word.
-Why? What's it mean?
-It's, um, an adult word used to express anger and, uh, other things. But it's an adult word. It's spelled right, but don't use it.

Jag vet att vänner kommer och går. Sånt är livet och det har alltid varit så och kommer antagligen alltid att vara så. Det gäller väl alla i hela världen tror jag i alla fall. Min största fundering ligger mer åt mina vänner som jag alltid har känt har varit nära vänner och som aldrig ta initiativet till att ta kontakten. Vissa har jag försökt att ta kontakt med i olika stadier men har gett upp för att de inte ens svarar när man pokar på dem i ett IM program. Sen har jag andra som är jätte trevliga och som jag pratar med under längre stunder och det känns verkligen som om vi fortfarande är nära vänner men som aldrig tar initiativet till första kontakten. Varför är det så? Är man verkligen intresserad av att fortsätta vara vän då?

Har jag några vänner jag är dålig att ta första kontakten med? Är jag också på det här sättet mot någon? Om så är fallet säg det i så fall till mig så kan jag försöka ändra på mig.

-Friends will be friends,
When you're in need of love they give you care and attention,

Friends will be friends,
When you're through with life and all hope is lost,
Hold out your hand cos friends will be friends right till the end

Idag försökte jag ordna med mitt Photoshop vilket tyvärr inte gick nå bra så jag fick ge upp efter en hel del fipplande. Får försöka igen nån annan dag. Jag ville ha det i ordning så att jag kunde layouta och redigera min cv. När jag hade hållit på med PS i nån timme utan att lyckas och gav upp så hade min motivation för att söka jobb dykt i botten så jag satte mig med WoW istället.

Vilket ju var väldigt trevligt att göra det tillsammans med flickvännen. Lite senare så tog jag en promenad till affären. På vägen hem slog det mig vad som gör att jag har så svårt att varje gång komma igång att söka jobb och få iväg en uppdaterad och okej cv. Jag får något som jag antar att man skulle kunna kalla ångest. Ångest för vad? Ja det är väl 10.000 kronors frågan.

Ganska snabbt efter det kom jag på mig själv med att inse att det var för att jag har inte direkt något att visa upp i mitt cv. Jag har inte några avslutade utbildningar och inget papper på att jag kan någonting. Personligen tror jag ju att jag kan och visar upp att jag är duktig på saker och när man väl får lära känna mig ett tag så finns det potential. Men det hjälper ju liksom inte när man söker jobb och en arbetsgivare får in X ansökningar till sagda tjänst och typ X-2% har mycket bättre cv än mig. Framför allt då i form av mer utbildning och erfarenheter. 1.5% av de övriga ligger väl på samma nivå som mig och 0.5% under min nivå.

Detta är nog inte det enda som gör att jag känner ångest eller vad man nu vill kalla det. Jag har på senare tid känt att jag inte har något direkt mål med livet, ingen ambition för att bli nåt eller egentlig "Det vill jag bli när jag blir stor". Jag har mer yrke y eller z vore väl ganska roligt och häftigt att jobba med. Sen så känner jag ganska mycket att jag vill ha ett jobb bara för att få mer pengar i fickan, inte för att det är något jag kan tänka mig att göra ca 25% av resten av mitt liv.

Det hela hjälps liksom inte av att de jobb jag har haft på senare tiden har inte gett mig något i form av pengar i plånboken. Det har snarare kostat mig en massa att jobba. Det är otroligt demoraliserande. När man går på soc. och får ett kortare jobb så förväntas man att fortsätta leva på socialnormen under tiden man jobbar. Trots att man får ökade utgifter, oavsett om man snålar som fan och tar med egen mat i matlåda till jobbet eller ej. Jag äter liksom större portioner mat när jag arbetar med tanke på att jag bränner mer energi vilket ju gör att min matbudget blir dyrare när jag arbetar även om jag äter billig mat som jag har tagit med hemifrån.
-I'll have what she is having.

Jag har tittat på väldigt ycekt film de senaste dagarna då jag har varit förkyld oh inte orkat tagit mig för någonting annat. Jag började fundera lite på vad har andra folk för bästa filmer eller favorit filmer? Vad är eran sämsta film?

Mina topp filmer är om jag skulle sätta betyg på en 10-gradig skala.

10:or

Big Fish

Fight Club

V for Vendetta

9:or

Sin City

Charlie and the Chocolate Factory

Hero

Sämsta filmer jag har sett är så svårt att komma på några då det inte är några man lägger på minnet. Ska se om jag kommer på nån.

Sen finns det ju en bunt filmer som man bara ser på grund av att det är ett häftigt tema, jag har en kompis som älskar monster filmer och ser alla oavsett hur dåliga de är eller för den delen ser dem bara för att det är en sexig eller bra skådis i. En sådan film är Inot the Blue, den ser man bara för att få se Jessica Alba i bikini för det är inte en bra film.

-Most men, they'll tell you a story straight through. It won't be complicated, but it won't be interesting either.

Det börjar bli olidligt varmt. Det är en bra bit över 30 grader i skuggan. Och gud vet hur varmt i solen. Alla säger alltid att man tien ska klaga på värmen, men det är ju bara löjligt. Det är sjukt varmt och jag har ingen fläkt. :(

Skulle gärna ha lite fläktar och lite svalka. Men som vanligt jag har inte råd att köpa en fläkt.

Det luter också mer och mer åt att jag måste ställa in min resa till Priden.

-Heh, me lead you? Lady look at me, I don't even know where the hell I am half the time!

Jag funderar på om jag verkligen har råd att åka på priden trots att jag jobbar som volontär. Själva båtbiljetten och sen ett pendelkort under sjäva priden. Jag har dock jävligt ont om pengar som det är då jag inte vet hur länge de pengar jag har måste räcka. alldeles för kort tid tyvärr. Och de pengar som ska räcka till priden skulle hjälpa en del.

Men jag vill verkligen iväg på priden och jag tror att den skulle hjälpa mig rent mentalt. Men å andra sidan hur kommer jag att må när jag kommer hem och inte har ngåra pengar i augusti/september. Med tanke på hur soc fungerar.Jag känner mig lite nere på grund av alla dessa funderingar att man sen har ett möte med AF på torsdag gör ju inte det hela särskilt mycket lättare.

-Only after disaster can we be resurrected.