Jag kan inte ens komma mig for att skriva någonting. Vilket känns ganska paradoxalt då jag nu sitter och srkiver. Jag känner att jag skulle vilja skriva av mig, men vet inte riktigt vad jag vill få fram. Jg vill prata med någon bara för att få reflektera över mina känslor. Psykologen jag besökte tyckte inte att hon kunde hjälpa mig, detta trots att vi knappt hade kommit in på mina problem efter 45 minuters session.

Jag har en del jag kan prata med men de bor så långt borta så att jag inte kan prata med dem öga mot öga, jag kan prata med dem via telefon men det är inte det jag behöver. Det skulle säkert hjälpa att få prata ut men jag vet inte om det fungerar att bara ta det över telefon just nu även om det hjälper en del just nu.

Min känslor återvänder hela tiden till känslan av att jag inte kan någonting, har ingen utbildning och ett splittrat hjärta. Detta gör att jag känner mig värdelös, jag vet att inte är det eller snarare så vet min hjärna det rent logiskt att jag inte är värdelös, men mitt hjärta håller inte med. En man på över 30 år som inte ens kan få ett fast jobb eller ett jobb som är varar längre än två månader. Det känns patetiskt, jag vill ha ett jobb. Ska ta tag i jobbsökandet på måndag, jag vet dock inte vad jag ska söka för jobb som jag inte redan har sökt eller hur stor effekt det kommer att göra innan sommaren är slut.

Jag ska förresten vara volontär på Stockholm Pride nu i slutet på juli, det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag har aldrig haft möjligheten att besöka priden tidigare, men nu känns det verkligen som rätt tid i mitt liv att delta i år. Jag tror att jag behöver det.

-It's dangerous to trust.

It's dangerous to love.

Isn't that so Suzie?

Det var länge sen jag skrev här. Det har hänt väldigt mycket, både bra och minera bra saker. Antagligen har det väl hänt mest bra saker även om det just nu inte känns så.

Jag har haft jobb från ca 7 april fram tills i torsdags (26/6). Vilket ju i sig är riktigt bra. Det var ju dock inte bara bra med jobben. Först fick jag jobba med tyskarna på filmproduktionen som Set-runner vilket är lite av en allt i allo och ser till att vårar basläger fungerar och att skådespelare kommer dit de ska vid rätt tid osv. Att vara set-runner är inte ett dåligt jobb i sig. Dock blir det inte så kul när man jobbar långa dagar i grund, som blir ännu längre på grund av övertid, och att man sen bara har en trainee position så man får sån låg lön att man måste komplettera med social bidrag.

Mitt under den här inspelningen får jag dock erbjudande att komma och jobba på den nya Maria Wern inspelningen, samma gäng som jag filmade med i höstas, som rekvisita assistent. Vilket jag ju genast hoppar på. Nu är det ett betalt jobb och ett roligare team och ett roligare jobb.

Jag har nu jobbat med det sen 10 maj och har haft mycket roligt. Även om en del saker har varit drygt och jobbigt. Men på det stora hela har det varit mycket bra. De tråkiga är väl lite av sid sakerna med det här jobbet. Det första är att jag är lite besviken på dem att jag inte blev erbjuden fortsatt tjänst när de flyttade upp till Stockholm, då jag är billigare inklusive boende än vad någon annan de skulle hitta där uppe vore. Sak nummer två som är väldigt drygt jobbigt och inte alls kul är att då inte har ett jobba att gå vidare till så förväntar sig soc att jag fortsätter leva på soc-normen så min lön ger mig liksom ingenting i plånboken.

Det känns liksom så hopplöst att försöka få lite rätsida och betala av skulder man har. Men det är väl bara att kämpa på antar jag. Vilket jag också gör sakta men säkert.

Jag fick för ett tag sedan tid hos en psykolog för att prata ut lite om mina känslor och de saker jag har skrivit om tidigare här.

Psykologen kändes så jävla stereotypis så det fanns inte. Då min pappa inte har funnits med i nån större utsträckning så är det ju uppenbarligen där mina problem ligger, att jag inte har vuxit upp med någon fadersgestalt. Detta kommer hon fram till redan innan jag ens hinner säga att jag är där för att diskutera mina känslor kring både det här med att det är sjukt jobbigt med att inte ha några pengar men också att jag funderar på det hela med polyamori. Vilket hon inte förstod sig på alls, det är jag inte förvånad över och förväntade mig inget annat heller. Det hon till slut kom fram till var att efter 45 minuter så var hon säker på att hon inte kunde hjälpa mig.

*skakar på huvudet och suckar*

Mina tankar har tyvärr inte lugnat ner sig särskilt mycket oavsett vad det hela gäller. Jag har alldeles för mycket jag vill göra också. blir lite för lite gjort dock. Vilket känns konstigt, men så brukar det ju vara.

Jag har faktiskt dock tagit tag till att börja sätta upp saker så som börjat ordna med mina högtalare, hyllor i förrådet och lite åsna saker. I morgon ska jag skruva upp de sista högtalarens.

Jag har fått en hel del andra saker att börja fundera på numera. Jag börjar mer och mer inse att om jag ska komma någonstans i den här branschen eller kanske till och med få ett jobb över huvudtaget så behöver jag flytta till fastlandet. Men jag vill det inte.

Något jag har under ganska många år funderat och varit små sugen på att resa iväg och bo i ett Buddistiskt tempel som munk under ett halv år eller kanske ett år. Nån som har ett bra förslag på hur man skulle kunna göra en sån sak? Är det ens en realistisk tanke och möjlighet? Nån som i så fall vill hyra en lägenhet i Visby under den tiden?

-Are you like a... crazy person?
- I'm quite sure they will say so.

Som ni vet är jag arbetslös och får försörjningsstöd. Att vi har möjlighet att få pengar så att vi överlever, om än på det absolut minsta möjliga vis, är en mycket bra sak då man i alla fall har någon form av säkerhetsnät. Men detta säkerhets nät sätter oss också i ett fängelse. Detta då de ställer krav som det inte finns något realistiskt val.

Man brukar ju säga att det finns bara två måsen i livet som det är idag. Det ena är att dö det andra är att göra val. Men vissa val är ju i princip inte val i sig. Jag ska ge ett exempel: "Om du inte går till Hansa utbildning så får du inga pengar av oss." Vilket ju leder till att jag blir utan bostad och hamnar på gatan. Vilket ju slutar med att jag inte har ett val i alla fall. Just nu är det väldigt mycket i mitt liv som inte är val jag själv kan göra. Om jag inte gör som soc. säger och går till Hansa Utbildning får jag inga pengar. Om jag inte gör som Hansa Utbildning säger så pratar de med soc. om jag inte gör som arbetsförmedlingen säger så blir jag utskriven ifrån AF och då blir soc. inte glada. Jag känner verkligen som om jag sitter i ett fängelse till viss del. Soc. vill till och med att jag ska meddela dem när jag lämnar ön även om det bara är för en helg. Vilket jag tycker är helt vansinnigt och jag inte gör om det inte är för en längre än bara en helg.

En annan otroligt underlig situation som uppstår när man går på försörjningsstöd, är när man blir erbjuden ett jobb (som man inte får tacka nej till, om det inte är ren provisions baserad lön) som bara är över några dagar eller en kortare period, så tjänar du inget på det. Jag förväntas då att arbeta ordentligt och hårt, medan i slutändan av månaden så får jag lite pengar som inte är mer än vad jag får ifrån soc. så då säger soc. att du får X (där X är lönen) mindre av oss den här månaden. Vilket ju inte skapar någon form av motivation för en arbetslös att jobba.  Eller ännu värre, när man får ett jobb som är tre månader långt och kommer att om man inte får ett nytt jobb direkt efter bli tvungen att gå tillbaka på försörjningsstöd. Säg att man tjänar motsvarande vad man får ut från soc. på fyra månader vilket man då måste leva på i fyra månader trots att man nu äntligen har fått en inkomst och känner att jag kan äntligen betala av lite privata lån, köpa en ny garderob (som har behövt uppdaterats i 3-4 års tid) och köpa lite möbler (istället för flyttkartonger). Men nej det kan man inte då man ska fortsätta trots att man har en lön fortsätta leva på minimal levnadsstandard och samtidigt slita ut sig 40 timmar i veckan om inte mer. Borde inte systemet på något sätt uppmuntra arbetslösa att ta kortare jobb. Idag måste jag självklart ta ett jobb jag blir erbjuden, man får som sagt var inte tacka nej till ett jobb när man har försörjningsstöd. Det uppmuntrar ju dock till att man gör en dålig intervju om man vet att det bara är ett kortare jobb. Självklart kan det ju bättra på din egen CV men det är ju inte alls säkert att den gör det. Jag har bekanta som är arbetslösa som inte skulle tjäna något på att i sin CV skulle skriva att jag plockade fimpar på Visbys gator i 3 veckor. Så om man bortser från de som kanske får en buffé på CV så finns det ju ingen bonus för en arbetslös att ta ett sådant jobb. Man borde ändra systemet så att det uppmuntrar oss arbetslösa att ta jobben. Min idé vore att man skulle få behålla lite av lönen utöver vad man får ifrån soc. Säg att man tar sig ett jobb som ger dig 4000kr efter skatt osv, då skulle man om får 8000kr en normal månad ifrån soc. så får du ju i nuläget fortfarande 8000kr men bara 4000kr ifrån soc. Medan mitt förslag skulle innebära att man kanske skulle få 5000kr extra av soc. så att man skulle sluta på 9000kr så att man liksom får nått för att ha jobbat.

- Now what kind of a tree can you be, Janet, down there on the floor?  
- I'm a fucking shrub, all right?

Jag underar hur det här lägret kommer att bli? Det förra lägret var det bästa jag någonsin har varit på. Just nu känner jag inte att det här kommer att bli nå bra. Jag mår inge bra, men jag hoppas att lägret kommer att hjälpa till med det. Det brukar hjälpa till att göra saker och ting bättre. Mina känslor bra snurrar och snurrar. Jag vet inte vad jag känenr eller vad jag vill.

Ovanpå det här så kasnke jag kommer att få jobb under typ 2-3 månader men jag kommer antagligen inte att tjäna något på det. Då jag med största sannolikhet måste spara alla pengar som är över existens minimum för att leva på månaderna efter annars kommer jag inte att få några pengar från soc. Med andra ord så kommer jag inte att kunna betala av några lån heller. Vilket jag verkligen hade hoppats på. Jag hade liksom hoppats på att betala tillbaka det jag var skylldig för lägenhetshyran.

- What do you see in it?
- Not a damned thing.
- Come on, it's a game. What do you see? 

- I see a cranky old woman too tired to play games.
- Hmm. I've got just the thing for you.

Jag började som vanligt min resa väldigt tidigt på fredag si sådär 05:30 för att hinna med färjan, jag hade kunnat gå klockan 05:45 men det visste jag inte då det var den första gången jag gick härifrån till färjan. Resan avnjöts med de tre första avsnitten av Band of Brothers som är en riktigt bra serie även om jag hade svårt att se Ross som en seriös militär. Det gick som tur var över inom fem minuter efter att man såg honom första gången. Efter det kom jag hem till Åsa och Hoffa där vi umgick och Hoffa avslutade en del av det sista på sin Steam Tank som skulle vara med under helgen. Vi beger oss till Västerås på kvällen och snackar en väldigt massa skit.

Lördagens morgon drar vi oss iväg till Växhuset för att ta våran första match i turneringen. Det första laget vi (Jag och Hoffa) får möta är lag grönmögelost, Goblins och skaven allians. De hade 6 magiker och vi trodde att vi hade en inte allt för svår match-up. vi deployar på kolon i mitten på brädet vända ifrån oss medan våra motståndare deployar goblins till höger om oss och skaven till vänster om oss.  Vi beslutar oss för att gå emot goblinerna då vi anser dem vara den svagare delen av de två arméerna. Vi rider fram med pistoliers och knights och tanken rullar framåt, ser bra ut. Deras tur ett börjar med lite förflyttning och släpper ett par fanatics genom  våra pistoliers och på grund av att vi inte kunde reglerna för fanatics så gjorde vi ett spelfel. Så våra istoliers blir överkörda av två fanatics och dör och fanatikerna rullar över knightsen men utan större skada men knightsen flyr från de dödade pistoliersen och springer över fanatcsen igen och dör. Efter detta så kommer deras magifas och gör 4 wounds på Steam Tanken och sätter den effektivt ur spel. Utöver denna spel så får de igenom några fler och i turn två så gör vi ett till spelfel för att vi inte kunde fanatics regler. Okej vi borde ha förlorat men inte med mycket om det inte vore för att motståndarna hade en satans tur med sina spells. De misslyckades inte med att kasta en enda spell under hela matchen. Detta gör att vi inte hade en chans att vinna. Så det hela slutade med att jag och Hoffa hade 55 poäng kvar på bordet när matchen var slut och motståndarna hade förlorat något i stil med 270 poäng totalt, så vi förlorade med 0-20. Det sved hårt. Men vi avskrev den matchen som seriös otur och shit happens.

Vi går till Bredbar för lunch, kyckling lasagne med curry till mig och kyckling spett med ris till Hoffa. Mycekt gott.

Vi kommer tillbaka för match nummer två där scenariot är messenger och vi ska frakta en av våra champions över slagfältet och ut på andra långsidan. Vi väljer min hammerer champion. Vi möter två väldigt trevliga spelare från spelföreningen SKF som jag tyvärr inte kommer ihåg vad de heter, vilket jag ber om ursäkt för. Vi börjar med att vifta med vår flagga så att dvärgarna får springa framåt innan första turen börjar. I andra turen blir det ett chicken-race mellan ett Skaven Doom Wheel och Steam Tanken. Tanken kom självklart ut med vinst oskadd. (Detta efter att våra motståndare lät oss ändra oss på hur vi flyttar våran Tank då vi missförstod hur hjulet fungerade. Vi lyckas vinna matchen med 15-5. En mycket trevlig match mot mycket trevliga spelare.

Efter en kort paus, vilket blev på en timme för oss då vi spelade snabbt, så möter vi fler spelare från SKF som också var väldigt trevliga. De spelade Beasts of Chaos och Dvärgar. Scenariot var hålla den heliga kullen som till våran stora fördel hamnade i våran deployment zone och vi lyckas mot slutet få in ett kanonskott med tanken som dödar tre karaktärer. Vi vinner igen med 15-5 mot även denna gång väldigt trevliga spelare.

Vi åker hem och lagar god mat, tar det lugnt och snackar en massa skit igen. Vi kommer nog isängs senare än vi borde men inte ett problem.

På morgonen möter vi lag chillit som spelade Darkelf Empire kombination och scenariot denna gång är att fånga monstret, monstret går 1d6 åt slumpmässigt håll i varje lags förflyttningsfas. Man får 200vp i slutet på varje lags tur dock så tar du också 1d6 hits som woundar på 4+ i varje lags förflyttningsfas. Så det gör ont att ha monstret. Vi har ju fördelen att mina dvärgar börjar 6 tum ifrån monstret istället för de normala 12. Vi får förta turen, men detta hjälper inte. Då pervoapan* (Monstret) rymmer från oss i fyra turns då vi jagar den med dvärgarna (bara infanteri som kan fånga den). Efter fyra rundors jakt så blir vi panikade av för mycket skytte och magi. Då vänder apan och springer iväg till motståndarens Darkelf warriors, som tar den men blir snabbt översprungen av knights. den tur är den enda som någon av oss har monstret under hela matchen. Vi avslutar matchen med 12-8 till oss.

I sista matchen möter vi en MASSA hästar och som alla vet så är det hästar som är de farliga och inte ryttarna. Det var en alians av Brettonia och Warriors och chaos med endast en enhet med fotsoldater och resten på häst. Scenariot i denna match var Traitors där du byter en karaktär med motspelarna. De fick en dragon slayer av oss och vi fick en Brettonia paladin. Det var självklart bonuspoäng om man dödade förrädaren. Så en ensam karaktär som inte kan joina andra trupper gör den lättare att döda, vilket vi tyvärr inte lyckades med. Men de lyckades inte heller döda deras förrädare. Lite roligt dock att låta slayern vara förrädare, då den har ingått en ed på att gå ut och dö ärofullt, på grund av att den har vanärat sig själv eller sin klan, vilket han nu spär på med att förråda dvärgarna. Matchen blir ganska blodig och den slutar 13-7 till oss.

Vi är ett av de få lag som får full pott i målning och Hoffa tar hem tredje pris på målartävlingen för sin Steam Tank, mycket välförtjänt.

Vi slutar på en stabil sjunde plats framför turneringens ostigaste lag, Atlantis. Vi hade en mycket bra turnering och tackar arrangörerna och med-/motspelare för en bra tid. Det enda jag ångrar är att jag inte hade min kaosarmé färdigmålad. Men det fixar ajg till nästa år.

*=Pervoapan fick jag i ett kinder ägg under första tag team och den fick namnet pervoapan. Ni kan säkert gissa er till det namnet...

-”Next time Gadget, Next time.    

Då har jag visat Agneta runt Västerås i några dagar. Vi åkte med första färgan på fredag morgon och kom till Västerås vid halv två tiden. Agneta sov en stund under eftermiddagen medan jag åkte en sväng, handlade och gick lite på stan. Vi 17 så skulle vi vara hos morfar. När vi kom fram så fanns det först inga parkeringar sen bara betalparkeringar så vi fick parkera en bit bort istället. Så vi kom ca 17:30 istället. Morfar är ju som han är och förväntar sig att man ska vara där 16:45 om man säger 17. Men väl där fick vi lite glögg och saffranskrans som vi hade med oss. Vi kunde bara stanna till 18 då vi egentligen skulle vara hos Emma. Så vi blev lite sena dit också. Men väl där så fick vi mat. Det började med en Söderhavssallad till förrätt. Sen det kycklingfilé i ugn med pesto och cheddar ost. Med tomatsalsa, vitlökssås och ris. Till efterrätt blev det hallonpaj med vanilj kessela. På det hela en mycket god och lyckad middag.

På lördagen så gick vi en lång sväng på stan och handlade lite julklappar och så. Sen bar kvällen iväg till ännu mera mat, hem till Bodil och festmåltid som det alltid är där hemma. Vi blev bjudna på kyckling med en god brunsås. Ytterfilé av nöt med sås på Riojavin och rökt chapotl chilli som var helt gudomlig, med sallad till. Som efterrätt avslutades det med en riktig farmor anka paj med äpplen och kanel med vaniljsås till. Ytterligare en fantastisk kväll. Agneta trivdes mycket bra.

Söndagen började med att vi sov länge och sen åkte vi hem till Leif och Marie på lunch, vi hoppade över frukost. Där blev det kyckling, ris, curry sås och sötsur sås. Det var inte alls dumt det heller. Inte samma typ av gourmet mat som tidigare under helgen men absolut inget fel på den. Sen fick vi kasta i oss lite pepparkaksglass innan vi var tvungna att skynda vidare. Vi åkte hem till Lina för att hämta lite av mina saker som fortfarande var kvar där. Jag fick en skinka i julklapp av Lina, vilket jag blev väldigt glad över.

Sen bar det av mot Nynäshamn. Vi strålade samman med Hoffa i Södertälje då han hade glömt saker hemma i sin lägenhet. Sen när vi väl kom fram till Nynäshamn var det typ 1 timme tills vi kunde borda, så vi försökte leta reda på ett kaffé men alla var stängda en söndag klockan 19:30. Så vi satt i bilen och lästa minnan vi fick borda. Väl ombord på färgan så såg vi "Being human" och åt upp matlådan från Bodil med efterrätt.

Så en väldigt underbar helg.

-Your cinnamon looks rancid.
-Well, it's not cinnamon, it's a special kind of chili pepper.
-Chili pepper in hot chocolate? Psh.
-Mm-hm. It'll give you a lift.

Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta. Jag ligger just nu back 3200kr för en dubbel hyra som soc tycker att jag ska betala ur mina soc-pengar eller från ett svartjobb eller nåt. Jag lyckades som tur var låna dessa pengar. Ovanpå detta har jag lyckats kvadda min flickväns systers bildörr och det lär väl gå på typ 4-5000kr men jag är inte säker än. Har ingen aning alls om hur jag ska betala det.

Sem så komemr vi till små saker jag inet har råd med på grund av ovanstående. Så som att köpa gardinstänger, gardiner, besticklåda, diskställ och skruvar för att nämna någgra saker. Julklappar ska vi fan itne ens börja tänka på då blir man ju fan mörkrädd.

Men vad har jag att vara arg och ledsen över soc hjälper mig ju med  tacklampor till ett värde av 50kr styck. Finns det en lampor att få tag i för den kostnaden idag när bara glödlampan koastar 25kr?

Jag vet fan inte vad som skulle kännas bäst. Lägga sig i fosterställning i ett hörn eller springa ut på öster torg och vråla lungorna ur sig?

-Are you like a crazy person?

-I am quite sure they will say so. But to whom, might I ask, am I speaking with?

I'm Evey.
-Evey? E-V. Of course you are. 

-What does that mean?
-It means that I, like God, do not play with dice and I don't believe in coincidences.

Varför ska man behöva välja en? Varför måste det vara så? Varför kan man inte räcka till för alla?

-All for one. And more for me.